Kommunförbundet 31.5.2018

Från plast till framtid

Människans beteende styrs ofta av bekvämlighet och lathet. Emellanåt förklaras det tanklösa beteendet av okunskap. Det är lätt att man tyr sig till lagstiftning då man vill uppmärksamma människor på att miljöfrågor behöver åtgärdas. Själv har jag alltid ansett att det finns för mycket regler och bestämmelser och att människors möjlighet och skyldighet att på egen hand komma fram till de rätta lösningarna inte uppmuntras. Reglerna berättar hur man ska agera och man behöver inte fundera själv. Därmed är det lätt hänt att man bara ägnar saken en ytlig tanke och inte inser varför någonting är reglerat. På så vis följer man reglerna mekaniskt och omotiverat. Det är därför lätt hänt att man inte följer dem överhuvudtaget. Processen påminner om utantilläsning av tentböcker. Man lär sig saken utantill och glömmer den strax därefter, eftersom man inte har förstått eller tillägnat sig innehållet.

På EU-nivå har man på den senaste tiden blivit medveten om de problem som orsakas av plastavfall och i vintras publicerades EU:s plaststrategi. Beslutsfattarna har vaknat upp till det faktum att haven fylls med plastflottor och att plast infiltreras i näringskedjan. Hotet mot folkhälsan är en bra motivationsfaktor att försöka förändra ett beteende. Europeiska kommissionen presenterade nyligen en förteckning över engångsprodukter av plast som bör ersättas med produkter som tillverkats av andra material. Produkterna i fråga är sådana som var och en av oss någon gång har använt, i högre eller mindre grad. De uppräknade produkterna, så som engångsbestick eller plastsugrör, är så pass vardagliga att man inte kommer att tänka på hur problematiska de är. Om produkten är väldigt liten, som till exempel en bomullspinne, så kommer man inte att tänka på att de i stora mängder förorsakar miljöproblem. Nu har man alltså tagit det första steget för att ta dem ur bruk och ersätta dem. Bestämmelserna borde vara färdiga inom ett par år. Om och när tillverkningen av dessa plastprodukter förbjuds, så blir det lätt att styra konsumenternas beteende, då de problematiska produkterna inte längre erbjuds.

Inom EU har man även diskuterat mycket om huruvida det går att styra medlemsstaternas beteende. Någonting som har att göra med hela EU:s framtid och trovärdighet är medlemsstaternas engagemang i fråga om de gemensamma värderingarna. Rättsstatsprincipen bär den gemensamma europeiska demokratiska värdegrunden, men den respekteras för tillfället inte av alla medlemsstater. I början av maj publicerade kommissionen sitt förslag till den mångåriga budgetramen (MFF) för åren 2021-2027. I samband med den lyfte man starkt fram möjligheten att i framtiden undanhålla EU-finansiering från länder som inte agerar i enlighet med de gemensamma värderingarna.

I den mångåriga budgetramen utgick man ifrån att finansieringsgapet som kommer med Brexit och trycket på att utöka EU:s uppgifter å ena sidan kommer att medföra en höjning av ländernas medlemsavgifter, och å andra sidan nedskärningar i sammanhållnings- och jordbruksstöden. Kommissionens nyligen publicerade förslag om sammanhållningspolitikens framtid utgör grunden för fortsatta diskussioner om fördelningen av de minskande medlen. Fortfarande är det meningen att sammanhållningspolitiken ska beröra alla regioner och målsättningen är att hjälpa regionerna att modernisera sin industri, investera i innovationer och att övergå till en koldioxidsnål cirkulär ekonomi. Kriterierna för fördelningen av finansieringen föreslås i stort sett fortsätta utgående från nuvarande modell, medan ungdomsarbetslöshet, klimatförändring, migration och låg utbildningsgrad skulle komma med som tilläggsindikatorer. Dessa prioriteringar skulle leda till att de finansiella nedskärningarna skulle riktas främst mot Polen och Ungern, som inte har varit villiga att dela på bördan gällande migrationsfrågor.

Många medlemsstater har framfört sin oro över mera tekniska frågor gällande sammanhållningspolitikens förverkligande. Man strävar efter förenkling, flexibilitet och användarvänlighet. Dessutom tillför en gemensam regelbok för alla sju fonder enhetlighet gällande praxis och ökar möjligheterna att utnyttja synergieffekterna mellan de finansiella instrumenten. Enligt förslaget fortsätter stödet till Finlands nordliga glesbebyggda områden, vilket har varit utgångspunkten för alla Finlands förslag.

Kommissionens förslag utgör alltså ett avstamp och en grund för fortsatt diskussion. Vägen till det slutliga samförståndet gällande finansieringen kommer minst sagt att vara stenig, men när det gäller engångsplast kommer lösningarna troligen att vara lättare. Dock har kommissionen kopplat ihop plasten även med den mångåriga budgetramen genom att föreslå en plastskatt som ett sätt att öka EU:s egna medel. Den praktiska genomförbarheten för denna betvivlas ändå starkt.

Saker och ting är tätt sammankopplade och man måste därför ständigt hålla sig uppmärksam gällande medlemsstaternas interna lägen. För närvarande följer man framförallt med Brexits knaggliga framskridande, såväl på det inrikespolitiska planet, som vid EU:s förhandlingsbord, och därtill det oroande läget i Italien.

Ulla Karvo

Brysselkontorets direktör